Jag har haft en riktigt mysig helg med min världens bästa älskling. Vi har varit och hälsat på Sandra, Johnny och Nikki. Bakat pepparkakor hos mamma. Myst med glögg och nybakta lussekatter. Ätit ute. Hälsat på Nicklas mormor. Spelat Rollercoaster! Varit på bio. Myst myst myst. Bara rå om varandra.

Så jag kunde inte hålla tårarna borta när han for denna gång heller. Förstår inte varför det känns jobbigare och jobbigare varje gång? Alla säger ju att det blir lättare och att man vänjer sig, men det gör inte jag. Det blir bara värre :(